Om du har en digital version av Spektrum Biologi kan du fortsätta att lära här:

Nervreflexer

Du har säkert någon gång bränt dig på en spisplatta eller ett stearinljus. Du rycker tillbaka handen, utan att du kan styra det. Det bara händer. Men varför det? Hur går det till? För att förstå det, måste vi veta lite om nervsystemet. Nervsystemet är ett nätverk av trådar, nerver, som finns i hela kroppen och skickar signaler fram och tillbaka. Hjärnan är också en del av nervsystemet. Från hjärnan löper en samling av nervtrådar, som ligger innesluten i ryggraden. Det är ryggmärgen. Tillsammans utgör hjärnan, ryggmärgen och nerverna nervsystemet. Nerverna skickar signaler om allt vi känner. När en katt stryker sig mot ditt ben registreras beröringen av känselceller. Känslan omvandlas till en nervsignal som skickas, först till ryggmärgen, och sedan vidare till hjärnan. Därefter kan hjärnan uppfatta och tolka informationen i signalen. “En katt stryker sig mot mitt ben”, analyserar hjärnan. Men om det är en känsla av smärta, som när man bränner sig, händer något annorlunda. Känselcellerna i handen registrerar att man bränner sig. De skickar en nervsignal av smärta till ryggmärgen, och då händer det fiffiga. Ryggmärgen skickar blixtsnabbt tillbaka en signal till armens muskel med budskapet “ryck bort handen genast!”. Armen lyder direkt. Den kan inte annat.

Samtidigt skickar ryggmärgen signalen vidare till hjärnan och gör en medveten om vad som hände. “Aj! Jag brände mig, och ryckte bort handen”, noterar hjärnan. Den här funktionen hos ryggmärgen är till för att skydda mot det som kan skada oss, till exempel hetta, som kan orsaka skador på huden. Funktionen är en reflex.

Så nu vet du vad som får dig att rycka tillbaka armen när du bränner dig. Nerverna och ryggmärgen agerar på egen hand, utan att rådfråga hjärnan. En reflex.

Finns det fler sorters reflexer? Ja, det finns mängder. Ett exempel som du säkert upplevt själv är när något råkar röra ditt öppna öga. Reflexen från ryggmärgen får dig att genast stänga ögat. Det är inget du kan besluta om. Det händer, utan att hjärnan först har kopplats in.

Ett nyfött barn visar upp en rad reflexer, redan när det är några sekunder gammalt. Till exempel griper det tag om sådant som placeras i deras händer. Alla barn gör det.

Dom reflexer som vi nämnt hittills behöver vi inte öva upp. Vi har dom med oss från födseln, och sådana reflexer är medfödda. Men man kan också träna upp vissa reflexer. Den som lärt sig cykla kan utföra ett komplicerat samspel mellan muskler och sinnesintyck, där en serie reflexer är inblandade. Sådana reflexer är inlärda.