Blomväxtbladets uppbyggnad

Det mest utmärkande kännetecknet hos växter är förmodligen att de producerar sin egen mat. Bladen är växternas ”matfabriker”. Här, i bladen, använder växterna solenergi för att omvandla koldioxid och vatten till glukos, som är deras näringskälla. Den här processen kallas fotosyntes. Olika delar av bladet är specialiserade på olika uppgifter.

Varje del är anpassad för att se till att att fotosyntesen utförs framgångsrikt och effektivt. Vi tittar närmare! Bladets yta är täckt av ett vaxartat, skyddande skikt som är vattenavstötande. Det här skiktet kallas kutikula. Det gör så att bladets yta inte förlorar för mycket vatten.

Kutikulan produceras av bladets yttersta lager av vävnad. Vävnadslagret är genomskinligt och består av ett lager av tätt packade celler. Det kallas epidermis. De flesta cellerna i epidermis kan inte utföra fotosyntes eftersom de inte innehåller de celldelar som krävs för det – kloroplasterna. De enda celler i epidermis som innehåller kloroplaster, är de så kallade slutcellerna.

Slutcellerna omger små hål i bladets yta och reglerar hur de hålen öppnas och stängs. På det sättet reglerar slutcellerna hur koldioxid, syre och vattenånga passerar in och ut ur bladet genom öppningarna. Mellan epidermis på ovansidan och undersidan av bladet, finns vävnaden som utgör det mesta av bladet. Den kallas mesofyll, och är uppdelad i två skikt. Det övre skiktet kallas palissadvävnad.

Här är cellerna stora, cylinderformade och tätt sammanpackade. Cellerna är rika på kloroplaster och sitter så att de får så mycket solljus som möjligt. Därför sker det mesta av fotosyntesen i palissadvävnaden Det undre skiktet i mesofyllen kallas svampvävnad. Här är cellerna mindre, rundare och har färre kloroplaster. Cellerna sitter glest och har många större, luftiga hålrum mellan sig.

Hålrummen ligger nära de små öppningarna i bladets yta, och hjälper till att förflytta gaser in och ut genom bladet. De flesta blomväxtblad är uppbyggda på det här sättet inuti. Och även om bladen på olika växter kan se helt olika ut har de några saker gemensamt även på utsidan. Blad är vanligtvis fästa vid stammen genom en kort och tunn stjälk som kallas bladskaft. Den största och bredaste delen av varje blad kallas bladskivan.

I bladskivan finns ett nätverk av kärl, som kallas nerver. Nerverna stöttar bladet och ser till att varje cell får vatten, luft och mineraler. Blad finns i alla former och storlekar. Från andmat, en pytteliten växt med blad som är så små att de kunde passera genom ett nålsöga; till de enorma bladen hos jättegunnera som sträcker sig ungefär tre meter på höjden och bredden. Men blad har mycket mer gemensamt än vad man kan tro vid första anblick.

Och alla är de specialister på matproduktion!