Anpassningar hos vindpollinerade blommor

Maria är ute och går med sin hund Diva. Hon går förbi en ek och ett äppelträd. Äppelträdet är täckt av vita blommor, äppelblom, som doftar ljuvligt. Det finns inga sådana blommor på eken, men det växer några konstiga hängande saker på det. Maria tar en närmare titt och nyser när hon kommer nära de hängande sakerna. Vad är det här för något?

Det är ekblommor! Ekar använder, precis som äppelträd och de flesta andra växter, blommor för att fortplanta sig. Blommans hanliga organ bildar pollen som befruktar blommans honliga organ. Överföringen av pollen mellan de hanliga och honliga organen i blomman kallas pollinering. Men äppelblommen är så vackra och vita, och de luktar gott. Ekblommorna är ju bara gröna och luktar ingenting.

Det är för att de två träden pollineras på olika sätt. Äppelträd pollineras av insekter och därför behöver de blommor som lockar dem till sig. Men pollen från ekar förs med vinden från blomma till blomma. Det här kallas vindpollinering. När vinden bär med sig pollen, blåser mängder av det bort utan att nå andra blommor. Det är därför vindpollinerade växter som ekar, björkar och gräs har utvecklat blommor med speciella egenskaper, eller anpassningar, så att det hamnar tillräckligt med pollen där det ska.

En av de viktigaste anpassningarna är att vindpollinerade blommor bildar miljontals pollenkorn. Det mesta av pollenet hamnar troligtvis på marken eller i någons näsa och får den att nysa. Men när det finns så mycket pollen, är chansen större att åtminstone något av det kommer att nå andra blommor. Pollen är väldigt smått, mjukt och mycket lätt, vilket gör att det lätt förs med av vinden. Det bildas i ståndarknapparna.

Ståndarknapparna är stora, och de växer på spetsen av de långa, böjliga ståndarsträngarna. Där utsätts de för vinden och det gör det enkelt för pollenet att blåsa iväg, även om det inte blåser mycket. För att pollinering ska kunna ske, måste pollenet först nå blommans honliga organ: pistillen. Den del av pistillen som samlar in pollen kallas märke. Märkena hos vindpollinerade växter är långa, fjäderaktiga och hänger utanför blommorna.

De är väl anpassade för att fånga in pollen som svävar omkring i luften! En del vindpollinerade växter har bara blommor med hanliga organ eller bara blommor med honliga organ, medan andra växter har både och. Blommorna hos vindpollinerade växter har inga vackra färger eller goda dofter, men de fungerar lika bra för pollinering. Jag tror det är dags att gå hem,Diva, vindpollinerade växter får mig att nysa alldeles för mycket ...