Internationella rymdstationen

Kolla, Kim, ett stjärnfall! Fort, önska dig nåt! Eh, Philip ... jag önskar att du såg att det inte är något stjärnfall. Va?

Vad är det då? Den snabba, ljusa punkten som Philip såg är faktiskt det största konstgjorda föremålet i rymden. Det färdas så snabbt att det bara tar omkring 90 minuter för det att komma ett helt varv runt jorden. Det är ungefär lika stort som en fotbollsplan, väger ungefär lika mycket som två och en halv blåval, och har lika mycket utrymme inuti som en sjurumsvilla! Det är här astronauterna bor och utför vetenskapliga experiment under sina långa rymduppdrag.

Det är den internationella rymdstationen. Hur kunde något så stort och tungt skickas upp i rymden? Vi kollar! Under hela 1980-talet försöker USA skapa en rymdstation för sina astronauter. Men det uppstår många tekniska svårigheter och finansieringsproblem, så projektet avbryts så småningom.

I början av 1990-talet försöker USA få med sig andra länder för att stödja projektet. Efter förhandlingar beslutas att 16 länder, däribland USA, Ryssland, Kanada, Japan, Brasilien och flera europeiska länder, tillsammans ska skapa den första riktigt internationella rymdstationen. Den 20 november 1998 skickar ryssarna upp den första beståndsdelen – en styrmodul, Zarja. Två veckor senare levererar en rymdfärja den amerikanska modulen Unity. En internationell besättning bestående av sex astronauter sätter ihop den amerikanska och ryska modulen i omloppsbana, cirka 400 kilometer från jorden. År 2000 tillkommer det ryska kontrollcentret Zvezda och nu är den internationella rymdstationen redo för den första besättningen att flytta in.

Under årens lopp läggs fler moduler och delar till, som en jättelik robotarm, solpaneler som samlar energi, luftslussmoduler som gör det möjligt för astronauter att gå på rymdpromenader utan att släppa ut luft ur rymdstationen, och ett antal laboratorier där astronauterna utför experiment. Rymdfarkoster från de deltagande länderna fortsätter sända mat, bränsle, människor och reservdelar fram och tillbaka till rymdstationen. Sedan de tre första modulerna i den internationella rymdstationen monterades 2000, har det funnits astronauter där hela tiden. Totalt har mer än 200 personer från 19 länder bott ombord på den internationella rymdstationen, de flesta cirka sex månader åt gången. Astronauternas huvuduppgift är vetenskaplig forskning.

Den internationella rymdstationen befinner sig i fritt fall, så därinne råder tyngdlöshet. Det gör det möjligt att utföra experiment som inte skulle vara möjliga på jorden. Besättningen på den internationella rymdstationen studerar till exempel hur olika material och vätskor beter sig när det inte finns någon gravitation. Astronauterna forskar också om meteorologi, astronomi, biologi och medicin. Den här forskningen hjälper oss att lära oss mer om vår planet och om universum, och förbereder oss för eventuella framtida rymdfärder.

Astronauterna måste också sköta om rymdstationen. De ser till att alla system fungerar som de ska och löser alla möjliga typer av tekniska problem. Astronauter deltar också i olika utbildningsprojekt för elever över hela världen! De spelar in intressanta experiment och svarar på elevernas frågor i videosamtal från rymden! Den internationella rymdstationen är ett av de mest avancerade projekt som mänskligheten någonsin genomfört.

Den möjliggör nya vetenskapliga upptäckter och utbyte av kunskap i stor skala. Den internationella rymdstationen hade inte varit möjlig utan samarbetet mellan alla inblandade länder. Ha! Jag har lärt mig något nytt! Åh, och den där, som blinkar! Är det också en internationell rymdstation? Det är ett flygplan, Philip!