Solen

Om du vore en besökare, från en annan galax, skulle du förmodligen passera den utan att ens märka det. - Ah, det där är bara en ointressant genomsnittlig stjärna, skulle du tänka. Men för oss, är den här stjärnan väldigt intressant. Vi behöver den till och med för att överleva. För den här stjärnan, är vår sol. Varje dag badar jorden i solsken.

Solens strålar värmer oss. Den driver vädret och förser växterna med energi. Solen är långt från jorden - 150 miljoner kilometer bort. Det är så långt, att det tar mer än åtta minuter för en ljusstråle att nå från solen till jorden. Solen är också mycket större än den ser ut från jorden.

Om solen var stor som en basketboll, skulle jorden vara stor som ett knappnålshuvud. Det är inte bara volym. Solen har massa också. Den står för 99,9% av all massa i hela solsystemet. Och den som har stor massa, har också stark gravitation.

Solens gravitation håller ihop solsystemet. Det är den som gör att jorden och de andra planeterna roterar runt solen. Men mer än någon annan himlakropp, är det solen själv som påverkas av den enorma graviationen. Inne i solens kärna skapar den ett så starkt tryck, att själva atomerna pressas ihop och bildar andra, tyngre, grundämnen, med större massa. Den här processen kallas fusion.

Solen består till största delen av väte. Och när vätekärnor genomgår fusion, bildas helium. Men inte bara det. När fusionen förvandlar lätta grundämnen till tyngre, frigörs också mycket stora mängder energi, i form av ljus, värme och strålning. Fusion är processen som gör att stjärnor lyser.

Solens lysande yta är varm - 5500 grader celsius. Det är så varmt, att alla material du kan tänkas bygga ett rymdskepp av, skulle börja koka och förångas innan du kom i närheten. Inuti solen är det ännu varmare. Där är det så varmt, att atomerna inte kan hålla kvar sina egna elektroner. När det saknas elektroner, blir atomerna till joner.

Den här heta blandningen av joner och fria elektroner är inte en gas, det är materiens fjärde form: plasma. Solen, är en gigantisk roterande boll av het plasma. Den här plasmabollen orsakar ett starkt magnetfält, som sträcker sig ut genom solsystemet. När solen roterar, förändras magnetfältet på solens yta. Ställen med ökad magnetisk aktivitet syns som mörkare, kallare, fläckar.

När magnetismen ökar i solfläckarna, slår det ibland ut stora flammor - som den där! Det är soleruptioner. Soleruptioner skjuter ut partiklar och elektromagnetisk strålning, så långt ut i rymden att de kan störa radiosändningar och elektronik på jorden. Laddade pariklar som skjutits ut från solen färdas genom solsystemet. Som tur är skyddar jordens magnetfält och atmosfär oss mot det mesta av dem.

Men nära polerna kan strömmar av laddade partiklar ta sig in i atmosfären, och krockar där med luftmolekylerna. De här krockarna skapar fantastiska ljuseffekter på himlen. Nära nordpolen kallas de norrsken, eller aurora borealis. Och nära sydpolen: sydsken, eller aurora australis. Solen är rätt gammal.

Den har varit igång i fem miljarder år. Just nu har den levt ungefär halva sitt liv. När solen har använt upp allt sitt väte, och det har fusionerat till tyngre grundämnen;så kommer den att växa snabbt; sluka Merkurius, Venus och till och med Jorden. Sen kommer den krympa ihop och bli en liten blek stjärna - en vit dvärg. Men oro dig inte; först skall vi njuta av solens ljus och värme i sissådär fem miljarder år till.