Rymden och människokroppen

Philip, varför står du på huvudet? Det är en del av mitt gör-det-själv- astronaut-förberedelseprogram. Jag behöver vara säker på att min kropp är redo för rymden! Varför tror Philip att han behöver förbereda sig? Omgivningen i rymden är väldigt annorlunda än den på jorden.

På jorden finns det en gravitationskraft som påverkar din kropp hela tiden och drar dig nedåt mot mittpunkten av planeten. Människokroppen har utvecklats för att stå emot den kraften. Hjärtat pumpar blod för att fördela syre och näring, skelettet bär kroppsvikten och musklerna arbetar hela tiden mot gravitationen. Men under rymduppdrag tillbringar astronauter ofta längre tid i en miljö där de faller fritt. När de är i fritt fall känns människans kropp tyngdlös – den "svävar".

Den här tyngdlösheten påverkar astronauternas kroppar på flera sätt. När din kropp inte tyngs ned behöver inte skelettet bära lika mycket vikt. Om det inte finns tillräckligt med tryck på benen i skelettet, så börjar de släppa ut de mineraler som de består av, som kalcium. Skelettet börjar förlora massa och densitet, benen blir ömtåligare och mer sköra. Det kallas för benskörhet.

Det finns inget behov för musklerna att stödja kroppen mot gravitationen heller, så de försvagas också. Och hjärtat behöver inte pumpa runt lika mycket blod som på jorden, så hjärtat försvagas med tiden. Det ökar risken för hjärtproblem och för stroke, när personen kommer tillbaka till jorden. Astronauter som är på långa rymduppdrag behöver följa en strikt träningsrutin och hålla en bra diet, så att deras kroppar kan fungera bra, både i rymden och när de kommer tillbaka till jorden. Tyngdlösheten får också vätskor i kroppen att röra sig upp till huvudet.

Det här får ansiktet att se plufsigt ut men kan också ha mer allvarliga konsekvenser. Det kan påverka synen eller andra viktiga funktioner i hjärnan. Ett annat problem i rymden är strålning. På jorden finns planetens atmosfär och magnetiska fält som skyddar oss från kosmisk strålning. Men i rymden är astronauter utsatta för mycket högre nivåer av skadlig strålning.

Det kan till exempel leda till en ökad risk för cancer. Strålningsmätningar och skyddande avskärmning ser till att hålla strålningsnivåerna på en säker nivå för astronauterna. Fysiska hälsoproblem är inte det enda problemet astronauter möter i rymden. Föreställ dig att du är fast i ett rum i ett helt år med en handfull främlingar, långt bort ifrån din familj och utan någonstans att ta vägen. Efter ett tag skulle det bli ganska stressigt, påfrestande och vissa gånger även tråkigt!

Så det är inte ovanligt för astronauter att påverkas känslomässigt och uppleva förändringar i det egna beteendet. Det är därför en astronaut behöver mycket träning. Rymdresor sätter stor press på både kropp och psyke, så de behöver vara väl förberedda för att klara av utmaningarna. Trots förberedelse och träning kan astronauter fortfarande uppleva problem efter att de kommit tillbaka från ett långt uppdrag. Det tar ofta månader av rehabilitering för att få tillbaka sin muskelstyrka, benmassa och mentala hälsa.

I det långa loppet kan dock studier av rymdresors effekt på kroppen hjälpa läkare att bättre förstå sjukdomar som cancer och benskörhet. Och kanske komma på nya behandlingar. Samtidigt utvecklar forskare ny teknik och metoder som kan hjälpa till att minska de negativa effekter rymdresor har på människokroppen. Det kommer göra längre rymdresor lättare att genomföra, och säkrare. Philip, du ser ut som om du varit i rymden i flera månader nu.

Ditt ansikte är helt rött och svullet. Det kanske är tillräckligt med träning för idag?