Från apa till människa

Titta han ser ut som du! Äh, han ser ju ut som dig, ni kanske är släkt! Vet ni vad, ni har inte så fel någon av er! Schimpansen är faktiskt människans närmaste släkting i djurvärlden. Den är närmare släkt med er än med gorillan där borta! Meh!

Vi har inga apor i släkten? Är vi människor verkligen släkt med aporna? Ja, det är vi. Vi beger oss till Afrika och sju miljoner år tillbaka i tiden. Titta, borta i skogsbrynet! Är det apor? Ja, men de är inte schimpanser utan en art som inte längre finns.

De är människans och schimpansens sista gemensamma släkting. De sitter uppe i träden, för där finns deras mat och där kan de hålla utkik efter farliga rovdjur. De verkar vara osams. De bråkar om mat. Klimatet har blivit torrare och det finns mindre att äta och några ger sig iväg, in i djungeln.

Om några miljoner år kommer deras ättlingar att utvecklas till vår tids schimpanser och bonoboer. De här aporna däremot, går ut mot den torra grässlätten, savannen. Här ute på savannen finns det inte lika många träd. Titta! Några av aporna lyckas balansera på bakbenen.

De som kan det har lättare att hitta mat och vatten, och se faror. De har större chans att överleva. Evolutionen gynnar de individer som kan resa sig på bakbenen. De får fler avkommor som också ärver den förmågan och långsamt, generation för generation, blir den här sortens apor bättre på att stå och gå på bakbenen. Det här aporna kommer att utvecklas till en av de allra första förmänniskorna: Ardipithecus.

Efter två miljoner år klättrar förmänniskorna fortfarande i träd ibland, men nu kan de stå och gå riktigt bra. När de reser sig på bakbenen, kan de använda armarna till att bära med sig mat och ungar. Dessutom kan de gå längre, röra sig över större områden och få tag på fler sorters föda. Att gå på två ben, visar sig riktigt fördelaktigt i konkurrensen med aporna. Med tiden växer gruppen av förmänniskor och delas upp i fler, som sprider ut sig över Afrika.

De möter olika klimat och naturmiljöer och utvecklas därför åt olika håll. Två miljoner år senare, på den plats som senare ska bli Etiopien, lever den här unga kvinnan, Dinknesh eller Lucy som hon också kallas. Till utseendet påminner Dinknesh ganska mycket om en apa, men hennes fötter är väl anpassade till en upprätt gång. Hon tillhör en grupp förmänniskor som kallas Australopithecus. Men Australopithecus är inte den enda förmänniskan vid den här tiden.

Samtidigt som Australopithecus lever i östra Afrika, finns i området också en annan grupp förmänniskor som troligen också går upprätt. De har stora tänder och mycket starka käkar och äter en mer varierad kost än de andra förmänniskorna. Dessutom kan de troligen tillverka och använda verktyg av ben för att få tag på mat, till exempel i termitstackar. Det här är familjen Paranthropus. Medan Paranthropus rotar i termitstackarna, dyker ytterligare en grupp förmänniskor upp.

Och nu har något hänt i utvecklingen. Den här gruppen av förmänniskor, Homo, har större hjärnor än sina tidigare släktingar. De går upprätt större delen av tiden och använder mycket mer avancerade verktyg än någon gjort förut. Och här har vi alltså mänsklighetens träd. Sju miljoner år av evolution: från den sista gemensamma släktingen som binder samman dagens schimpanser med oss människor, fram till den grupp som vi tillhör idag, Homo.

Under nästan hela den här tiden har flera olika arter av förmänniskor levt samtidigt, sida vid sida. Ja, där hör ni! Där ser du! Du är visst släkt med aporna!