Människans ursprung: Forskningsmetoder

Hur kan vi veta att människan har utvecklats ur andra arter? En grävmaskin? Ja, ibland hittar vi spår av förhistoriska människor av en slump när man gör något annat. Som här, vid ett vägbygge. Andra gånger har man sett något på en satellitbild, hittat spår av en gravhög eller sett att formen på landskapet varit perfekt för en förhistorisk boplats.

Oj, de verkar ha hittat något! Krukskärvor. De får ringa någon som är expert på förhistorien, en arkeolog! Arkeologerna gräver en grop, ett schakt. Schaktet är kvadratiskt med helt raka, lodräta sidor.

Väggarna är liksom… randiga! Det är lager av jord, förmultnade löv, sand och hårt packat grus som byggts upp under lång tid. Precis som när man bakar en tårta så kommer det nedersta lagret först och översta sist. Så, arkeologerna vet att benet de hittar i lager sju måste hamnat där tidigare än krukskärvorna i lager ett. Benet är äldre.

Men de vet inte hur gamla krukskärvorna eller benet är. De skickar fynden till ett laboratorium för att undersökas. Alla djur och växter som lever på jorden får i sig en särskild sorts kol, som är lite radioaktivt - kol 14. När växten eller djuret dör, börjar andelen av kol 14 att minska. Genom att mäta halten av radioaktivt kol 14 i ett material som har varit levande, kan man räkna ut för hur länge sedan det slutade leva.

Det kallas kol-14-metoden, och fungerar bra på allt från gamla vedträn till benbitar och matrester. Nu vet arkeologerna att matresterna på krukskärvorna är 1000 år gamla och att benet i lager 7 är 19 000 år. De gräver djupare! Titta, ett kranium i lager 22. Arkeologerna misstänker att kraniet inte kommer från arten Homo sapiens.

De ringer sina kollegor, paleoantropologerna, som är experter på tidiga förmänniskor. Kraniet sitter fast, som i cement, så paleoantropologerna får hacka loss det. Det här lagret har pressats ihop, under hårt tryck, i hundratusentals år. De material som tidigare varit mjuka har förstenats. Kraniet har blivit ett fossil.

Kraniet är gammalt. Troligen äldre än 50 000 år, och då fungerar inte kol-14-metoden längre. Det är svårt att datera något av materialet i lager 22. Men, lagren över och under kraniet, lager 21 och 23, består av hårt packad vulkanisk aska, som har bildats vid två olika vulkanutbrott. Och vulkanisk aska går bra att datera!

Det gör man också genom att mäta radioaktiviteten, och hur den förändrats sedan askan bildades. Proverna visar att lager 21 är 300 000 år och lager 23 är 400 000 år. Nu vet forskarna att lagret där emellan bildades för mellan 300 000 och 400 000 år sedan. Kraniet hittades i översta delen av lager 22 vilket gör att de tror att det är ungefär 300 000 år gammalt. Kanske dog den här varelsen av vulkanutbrottet och begravdes i aska?

Nu undersöks kraniet noga i ett laboratorium av benexperter, osteologer. De väger, mäter och jämför. De kan avgöra om kraniet tillhör arten Homo sapiens, eller om det kommer från en utdöd människoart. De kan utläsa personens kön, om den var sjuk när den dog och hur stor hjärna den hade. Det här kraniet är i bra skick och har tydliga drag av en kvinna från arten neanderthalensis.

Kraniet är så välbevarat att man till och med kan läsa av individens DNA, ur en tand. Analysen av DNA:t bekräftar att det var en kvinna, att hon levde för ungefär 300 000 år sedan och att hon förmodligen var grönögd och rödhårig. Kunskapen om människans utveckling - evolution - förbättras hela tiden. Forskare inom olika ämnen - discipliner - samarbetar och använder olika metoder och tekniker för att förstå oss och varifrån vi kommer.