Syror

Vill du ha lite citronsaft? Å fy, vad surt! Det är klart att det är surt, det innehåller ju en massa syra - citronsyra. Ja, det är därför man har i socker i citronsaft. Det liksom... tar bort syran?

Nej det gör det inte. Sockret döljer bara den sura smaken. Om jag skulle mäta surheten skulle det vara lika surt ändå. Vad pratar du om? Om det inte smakar surt så är det väl inte surt?

Jodå Michael, Jenny har helt rätt. Vår förmåga att känna sur smak kan luras av socker, men surhet är egentligen en kemisk egenskap. Och det finns andra sätt att mäta surhet än att smaka. Vad är då surhet? Vi tittar på några av ämnena i citronsaften: En vattenmolekyl och en molekyl av citronsyra.

Såg du vad som hände där? Det var något som lämnade citronsyramolekylen och satte sig på vattenmolekylen. Vi tittar på det en gång till. Det är en vätejon som flyttar sig från syramolekylen - till vattenmolekylen. En vätejon sätter sig alltid på någon annan molekyl, som vatten, men för att förenkla säger vi ofta att den blir en “fri vätejon”, H-plus.

Och det är antalet så kallade “fria vätejoner” - som avgör hur surt det är. Så om det finns fria vätejoner i lösningen, är den sur? Riktigt så enkelt är det inte. Även i rent vatten händer det här. Va, gick vattnet sönder precis? Ja, även i helt rent vatten bildas det några “fria vätejoner”, när vattenmolekylen delas upp på det här sättet.

Men det händer bara med en enda vattenmolekyl av sexhundra miljoner. Vätejoner finns alltså i alla vattenlösningar, även i rent vatten. Det är bara om det finns fler vätejoner än i samma mängd rent vatten - alltså högre koncentration av vätejoner - som vi säger att lösningen är sur. Ju fler vätejoner, desto surare är lösningen. Som saften från en citron.

Koncentrationen av vätejoner är mellan tiotusen och hundratusen gånger högre än i rent vatten. Och det påverkas inte om man har haft socker i eller inte. Den är lika sur ändå. Vill du ha lite fler vätejoner? Ja, men jag tror att jag nöjer mig med de som finns i det här vattnet.