Analoga och digitala kameror

Leon har precis hittat sin mormors fotoalbum. Där finns det fotografier från en utflykt med familjen, med honom och Lina när de var små ... Till och med foton från hans föräldrars bröllop! Att titta på de här fotografierna är som att titta in i det förflutna! Våra ögon och hjärnor bearbetar ljus som reflekteras från olika föremål.

På det här sättet upplever vi världen omkring oss som visuella bilder. Det du ser kan bli ett minne, men aldrig ett fysiskt föremål, som ett fotografi. För att fånga ögonblick och bilder som fotografier behöver du en kamera. Kameror bearbetar bilder precis som våra ögon gör, men de sparar dem också som avbildningar. Vi tittar på hur det här går till!

Traditionella analoga kameror består av tre grundläggande beståndsdelar. Den första, längst fram, är den optiska delen – linsen. I sin enklaste form är en kameralins bara en enda, utbuktande glasbit. Men mer avancerade kameror har ofta flera sådana linser, inneslutna i ett slags rör – den fotografiska linsen, eller det fotografiska objektivet. Precis som dina ögon, samlar linsen ljusstrålar som kommer från olika håll.

Den svängda formen på linsen får ljusstrålarna att böjas och fokuseras, så att de bildar en skarp bild av det du ser framför kameran. Men bilden vänds upp och ner! Linsen är fäst vid den andra beståndsdelen av kameran – kamerahuset. Kamerahuset är en förseglad låda med en öppning på ena sidan. Öppningen behövs för att släppa in ljuset i kameran. Inuti kamerahuset finns det en viktig mekanisk del som fungerar som en persienn framför ett fönster.

Den har till uppgift att stänga ute ljuset. Det här är kamerans slutare. När du trycker på kamerans avtryckare öppnas slutaren och exponerar den tredje beståndsdelen i kameran – den fotografiska filmen. Den fotografiska filmen är en kemisk komponent. Det är en remsa av mycket tunn plast, belagd med kemikalier som är känsliga för ljus.

När kemikalierna utsätts för ljus så genomgår de en kemisk reaktion som gör att bilden lagras. För att den slutliga bilden ska se bra ut måste du justera mängden ljus som träffar filmen. Ljusmängden kan justeras på två sätt. Det ena är att bestämma hur länge slutaren ska vara öppen – det brukar ofta kallas slutartid. Det andra sättet är att använda en mekanism som kallas bländare.

Den här mekanismen reglerar storleken på öppningen som släpper in ljuset. Öppningen kallas bländaröppning. Sedan måste bilden som registrerats på den fotografiska filmen framkallas på papper för att skapa fotografier, precis som de i Leons mormors fotoalbum. Men Leon tar bilder med sin mobiltelefon varje dag, och han behöver aldrig framkalla någonting! Han bara klickar och kan titta på bilderna på skärmen när han vill. Det beror på att kameran i hans mobiltelefon är en digitalkamera.

I digitala kameror är den kemiska komponenten i kameran ersatt av en elektronisk beståndsdel. Istället för en fotografisk film träffar ljuset en ljuskänslig digital sensor. Sensorn mäter och registrerar ljusmönstret som faller på den och sparar informationen på ett minneskort. Du kan se bilden på den digitala skärmen direkt. Och du kan fortfarande skriva ut dina digitala foton om du vill skapa ditt eget album, Leon!